Hur man testar sitt förhållande

Efter allt mer intensivt pussisnuffsande, hjärtan och allmänt äckelgullande i offentlighetens Facebook så kände jag att det var dags att ta tjuren vid hornen och spy på detta fenomen. Vad är det egentligen som gör att man måste offentliggöra sina ömhetsbetygelser för alla människor att se? Räcker det inte med att den personen man älskar/tycker om vet det? Kan man inte skicka ett pm eller sms ifall man känner att man saknar personen så mycket att man inte kan hålla sig tills denne kommer hem från jobbet eller vill förgylla någons dag litegrann?
Det här har liksom blivit den extrema motsatsen till att ta någon helt för given, att fullkomligt ÖVERÖSA folk med den här geggan *ryser*. Dessutom är jag och många jag umgås med, ganska övertygade om att det ligger en osäkerhet bakom detta.

Det finns helt enkelt ingen anledning att någon annan än min sambo vet vad jag tycker/känner/vill osv. angående vår relation. Hjärtan och gulligull är med andra ord ingen säkerhet på att en relation är stabil och hållbar eller inte, jag hade blivit galen om sambon envisats med att hålla på sådär, möjligtvis om han skyltar lika öppet med när vi är oense.. ;) Det är lite samma syndrom som att man tror att ens förhållande är så mycket starkare för att man gifter sig men jag tror snarare tvärtom, idag är detta något många gör för att det ses som det bästa sättet att visa att man har det bra. Så det känns ganska otroligt att jag kommer gifta mig, vi har det lika bra utan giftermål som med och det blir definitivt inte med en massa folk och stort bröllop i någon kyrka utan då är det vi 2 och kanske dem närmsta vännerna i bästa fall!

Så, hur vet man då att man har en relation som kan stå pall?

* En bra grej att testa är definitivt husrenovering - eftersom vi bott i renoveringskaos snart ett år nu har väl dem sista testerna i princip gjorts på hur mycket vi klarar av. Det har varit surande, gnällande, bråk, tjafs, meningsskiljaktigheter, hantverkare som strular, saker som borde hunnits med men inte gjorts. Detta i kombination med att gubben är borta i veckorna så vi har i bästa fall 2 hela arbetsdagar på oss varje vecka vilket innebär en hel del stressmoment för att hinna med det vi tänkt..

* Bilda familj - en enorm stressfaktor för många, både att ha barn med allt vad det innebär (sömnstörningar, regler som tjatas om och om igen, matvägran, strul vid påklädning och annat smått och gott) och att vilja utöka  samt i viss mån "pressen" från familj när det inte går som man tänkt, det är fortfarande ganska stort tabu på att prata om hur det går på den här fronten..

* Leva som gräsänka i veckorna, kräver sin planering. Det ska göras matlådor som gubben kan ta med sig tillbaka när han åker igen, på helgen ska tvätten fixas så han får med sig den tillbaka. Samtidigt som vi ska försöka baxa hem renoveringsmaterial och köra iväg byggskräp till återvinningsstationen. Mycket ska göras på kort tid, dessutom ska vi kanske gärna hinna med att umgås någon stund utanför bygget iallafall. Det här är något som många frågar hur det ens funkar, men jag antar att man vänjer sig. Och har man hängt ihop så länge som vi så känns det rätt skönt att inte gå hemma och nöta på varandra hela tiden heller, någon extra dag/vecka hade dock inte skadat..

* Man gör saker åt varandra, på rutin utan att personen behöver säga något. Man vet vad personen tycker och vill och vad som ska göras, det är väl den viktigaste biten av allt att utveckla, svårt om man hela tiden drar åt olika håll. M.a.o. symbios! :p

Finns 1 miljon andra grejer som en relation bör kunna ta sig igenom men det får räcka för ikväll. Tidig uppstigning imorgon för både mig och liten grabb :)

Premiumbilar & husbilsfolket

Nu när solen tittar fram möts man direkt och oundvikligt av 2 fenomen.

Nr.1 - Premiumbilar (Audi, BMW, Mercedes etc.), innehåller allt som oftast en förare (ålder 30-60) som grovt överskattar sin körförmåga och ser sig själv som allsmäktig i trafiken. man kör ofta med hela bilen fullknökad så att man inte heller ser något ut ur bakrutan, gärna i dubbla hastigheten. Att det sen är direkt olämpligt att vid heldragna linjer (för att inte  tala om livsfara?) köra om 10 personbilar och buss i uppförsbacke med mötande trafik är inget man behöver ta hänsyn till, inte ens då man har hela familjen med sig i bilen. M.a.o. har man premiumbil står man över alla trafikregler. Undrar om man har något slags frikort om man blir stoppad av polisen också eller om man mirakulöst överlever frontalkrockar utan en skråma? Isåfall funderar jag skarpt på att go premium!

Nr.2 - Husbilsfolket, oftast äldre män med bilkörkort som tror att det inte är någon skillnad på lång husbil och personbil = man tycker inte alls att man står i vägen när man parkerar med bakdelen av ekipaget rakt ut på vägen. Nejdå, husbilar har nämligen ett oskrivet företräde för dåliga parkeringar och dessutom så tjurar man ihop när man måste betala för sin ställplats, för det räcker väl att tältare och husvagnsfolket betalar. Ser det inte alls ironiskt att man kan köpa husbil för en halvmiljon men inte ha råd med ställplats, är det dessa människor som kallas fattiga pensionärer? Kanske har man lagt sitt livs besparingar på en husbil och nu har man knappt råd att leva.. Priorities, priorities...

Och helt plötsligt infinner sig en koppling, premiumfolket (som hittills kommit undan allt med sin premiumstatus) KONVERTERAR till husbilsfolk runt pensionsåldern för att fortsätta kunna undgå regler som är uppsatta för vanliga dödliga. Men medans dessa då lagt all sin förmögenhet på fordon så kan vi andra glida förbi i våra ickepremiumbilar och alla pengar fortfarande kvar i madrassen :D

(Ursäkta de grova generaliseringarna, får fila på ett inlägg om oss som inte kör premiumbil också ;) )


Borgholm - Kommunen på ruinens brant

Ja, detta var ett förslag till slogan vår för kommun och det stämmer väldigt väl. Så länge jag kan komma ihåg har ekonomin varit ett hett ämne, alltid på minus och alltid nedskräningar i de områden där man minst vill det. Nog för att det ur utvecklingssynpunkt är bra att medverka i olika projekt och odla relationer med andra regioner i landet men precis som för människors utveckling sågår den inte framåt om inte de mest basala behoven är tillfredsställda.
För mig är det ganska obegripligt att många av de politiker som sitter i kommunen sitter kvar. Mycket av den positiva utveckling som sker är p.g.a. att det finns eldsjälar och drivna människor i olika företag som sätter fart på ön!

Med andra ord, om vi inte ser till att barnomsorgen fungerar tillfredsställande så att människor faktiskt kan arbeta mer och bidra med skattepengar, att skolan håller en godkänd nivå, att våra äldre tas väl om hand om istället för att skyffla in dem på ett äldreboende (i bästa fall) där personalen inte har särskilt mycket tid över till sånt där som är självklart för en annan (ut och gå en kort promenad, morgonkaffe, bara en liten pratstund för att lugna).
Att ungdomar får ha en meningsfull fritid istället för att driva omkring i brist på annat samt att vi invånare faktiskt känner att vi betyder något för kommunen och inte bara är några idioter som inte hade vett nog att dra samtidigt med turisterna (som släcker lyser och låser bron).

För det är ju faktiskt så att kommunen ska finnas till för invånarna, INTE tvärtom. När man så har täckt dessa behov som finns så ska man absolut försöka utveckla och bygga upp ett samhälle på mer än basnivå, det är då man kan utöka med olika projekt för att öka turismen/turistsäsongen, nätverk för företag, marknadsföra sig för att få folk att flytta hit eller vad det nu är man tänker sig att man vill göra.

För ovanligheten skull..

..ska jag jobba i helgen, blir inte många pass på en halvtidstjänst men känns som jag börjar komma ikapp mig själv nu, halvtid är skönt men lite för slappt och målet är att hamna på 75% så får se hur det blir med det framöver. Efter sommaren kanske?

Längtar något galet efter sommaren nu, trött på kyla och rusk, kanske särskilt efter att ha blivit duschad av spöregn i 1,5 timme och förra månadens elräkning. Vill ha sol och ljumma vindar, jordgubbar och känslan av att man har hur mycket energi som helst, för att buffra inför höstens och vinterns mörker. Nånstans i förra sommarens stress glömde detta och då blir vintern j-ligt låååååååång!

Den här låten bjuder C på idag för att det är fredag ;)

Cartoons – Doodah (Radio 'N' Roll Mix)

Och här får ni en gamling från mig som jag rotade fram långt inne i Spotifys inre..

Enigma – Return To Innocence

Utmaning till mig själv och ni som också känner er manade


Jag kommer förmodligen aldrig mer sätta min fot på ett gym då jag tycker det är fruktansvärt tråkigt och inte på något sätt stimulerande men promenader är helt gratis och simhallen kanske får sig ett och annat besök så det ska nog gå att lösa på ett eller annat sätt! Det värsta är sockret, vilken äcklig j-a drog det är men nu ska den ut ur systemet.

Alltid svårt att sätta ett mål men för att inte vara helt orimligt och att jag ska hänga med både fysiskt och psykiskt så har jag satt 10 kg på 3 månader vilket borde vara lätt som en plätt..

Det kommer bli tufft, jag kommer säkert svära och bli sjukt irriterad på mig själv men senaste tidens extrema soffpotatisperiod i kombination med alldeles för mycket socker och dåliga matvanor har satt sina spår så nu kör jag ett ryck.

Vilka är med?!



Tillbaka på land igen

Och jag som trodde att det skulle finnas massor med tid till åtminstone ett blogginlägg på bussen? Tji fick jag, hade en vild och galen unge att hålla styr på och knappt en lugn minut på hela dygnet, verkligt härlig semester.. :S

Vilket osökt för oss in på det här med barn och deras utveckling/uppfostran/whatever, eller något i den stilen iallafall.. För är det normalt att barn kör med svaret "DU HAR INTE SAGT att jag inte får göra det"? Typ som att man i normalfallet säger eller skriver upp varenda regel som ska tillämpas? T.ex. att man inte smäller till någon rakt i ansiktet? Ska man verkligen behöva säga till om sånt? Och vart f-n kommer det ifrån? Att jag är född med temperament är en sak men slå folk i ansiktet gör jag inte och inte gubben heller för den delen? Så var finns boven? Cartoon Network? Ännu mer skrämmande är nästan just det svaret man får, att man inte sagt till om att man inte får göra det.. Behöver man inte tänka själv nu heller om vad som kan tänkas är rätt eller fel? För jag antar att även en 5-åring borde förstå att man inte slår andra till höger och vänster eller övervärderar jag hans förmåga kanske?? Tips mottages TACKSAMT!


Dagen före

Japp, för imorgon sticker vi iväg på en dygnskryss till Mariehamn (Åland) hela familjen. Dem har lite påsklovsspecial just nu så hoppas att grabben tycker det är kul. Ser fram emot den här minisemestern med min lilla familj!

Annars rullar det på som vanligt..
Har kommit fram till att jag är nog en person som tillhör gruppen "Vi som funderar över saker som inte ens borde funderas över". En kväll för några veckor sedan, precis innan jag skulle somna så kläcker jag plötsligt frågan (till sambon som fortfarande är vaken) varför Trafikverket tagit bort skylten - Varning för mufflonfår? Precis som att mitt liv skulle gå under om jag inte får svar på den frågan? Ofta är det ganska kul men lustigt att det ens dyker upp i hjärnan men som kan ge en ett ordentligt garv mitt i all vardagstristess :)

Nä hörrni, det här inlägget blev splittrat och inte alls så kul som jag trodde, tror jag får börja ta med mig anteckningsbock när jag är hemifrån, det är oftast då dem mest känsloladdade tankarna dyker upp, glada som ilskna/bittra/ledsna/hysteriska/förvirrande etc.etc. Tyvärr blir inläggen från mobilen dåliga när man lägger upp dem och tar för lång tid, annars hade det dykt upp betydligt fler och roligare inlägg lite då och då ;)

Återkommer troligtvis imorgon, har ju runt 6 timmars bussfärd mot huvudstaden att fördriva..

RSS 2.0