Hon som alltid tycker tvärtom

Ja det var ju inte igår direkt men när livet går i 180 får man prioritera annorlunda! Mycket har hänt men ändå inte, ett barn blev till, föddes och har hunnit fylla 1 år, det andra barnet har börjat skolan och tagit med sig sina problem med den sociala biten från fsk till fsk-klass, resursteam, möten med alla möjliga hit och dit är numera vardag och förhoppningsvis ska det väl ge något så småningom (även om det är smååååå framsteg som görs så går det i alla fall åt rätt håll). Skam den som ger sig!

 

Dagens vasarusaru?! blir: Fredagen den 13 december 2013 (131213) gifte vi oss borgerligt under allra största hemlighetsmakeri. Bara datumet säger kanske en del och det var nog ingen i vår omgivning som inte blev rejält chockade, det är sällan min svärfar är helt tyst någon längre stund men den här dagen hände det. Dock snuvade vi alla på själva ceremonin och istället bjöd in till efterfest som floppade rejält, av nästan 50 inbjudna personer var det ca 15 som närvarade, resten åkte på magsjuka samma dag eller dagen innan (inklusive brudgummen) eller var rädda att bli smittade. Så vad gör man? Jo, mina svägerskor fixade en omfest några månader senare.

 

Senaste veckan har handlat om att bli kvitt mitt underbara sockerberoende och få in bättre motionsvanor en gång för alla, faktum är att det har gått lååångt över förväntan. Nyckeln har varit bättre rutiner med maten och eftersom jag inte äter lunch i normala fall så har det tidigare varit väldigt tufft att hålla hunger/blodsocker/mm i schack framåt eftermiddag/kväll. Hur jag lurat mig själv just den här veckan vet jag inte men någon lunch har det inte blivit, kanske plockade jag fram den envisa tjurskallen inom mig omedvetet. Gällande motionen satte jag ribban högt den här gången, jag ska komma upp i 5 km löpning (observera att jag typ aldrig någonsin sprungit innan), hur lång tid detta ska ta har jag ingen aning om eftersom jag inte har en aning om vad jag egentligen håller på med här men jag tänker kanske inom 2 månader? Hur eller hur så köpte jag optimistiskt hem ett par riktigt snygga löparbrallor från nätet och mannen skrattade hånfullt (moahahah vart ska du ha på dig dem för nånstans?) men tji fick han för de satt som en smäck och höll allt vad kyla/värme hette på långt avstånd. Så jag gav mig ut med C på cykel bredvid, (en lördagkväll ska tilläggas!) preparerad med vatten i hans lilla cykelkorg och min jacka på pakethållaren. Runkeeper var inte min vän men till slut så lyckades jag få igång något slags intervallpass där man skulle springa 1 minut och gå 1 minut och sen upprepa detta flera ggr. Jag skulle verkligen överdriva om jag sa att det gick snabbt men jogging var det i alla fall och astman och den gamla knäskadan höll sig borta någorlunda. Av den kilometern jag lyckades följa Runkeepern så kutade jag ca 750 m, jag är nöjd med det och säger någon nåt annat så kommer jag hålla för öronen och skrika Bingo Bingo!

 

Nu blir det bingen, undrar i vilket århundrade jag ska lära mig att jag blir en zombie om jag går och lägger mig senare än 22 tro? Aldrig verkar det som...